They don't care about us

Idag har jag legat på soffan hela dagen och känt mig ganska totalt värdelös och äcklig.
Såg på Michael Jacksons minnescermoni och kunde inte låta bli att gråta lite.
Inte bara för att det var så fint och jädrans sorligt utan för att jag åter igen har börjat tänka så jädrans mycket.


Jag kan inte prata med dig längre som jag kunde göra förut.
Jag känner inte dig längre.
Jag har nog aldrig haft en vän som har betytt så mycket som du gör/gjorde.

Det har jag kommit fram till idag.
Sug anal, godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0